av Eva Aronsson
Att få komma till Buagården på familjekollo är verkligen en stor förmån! En hel vecka att få ägna sig helt åt att umgås, både med den egna familjen men framför allt med andra barn och vuxna som är i samma situation! Och inte att förglömma, en hel vecka utan tanke på matlagning. Vilken lyx! Den goda maten lagade Gudrun, Monika och Marianne åt oss.
Veckan inleddes med det längsta åskväder vi har varit med om, mer än 12 timmar! Det var nog ingen vuxen som sov så gott den natten! Däremot hade alla barnen sovit som stockar. På morgonen när vi satt och åt frukost kom det en rejäl hagelskur. Detta gjorde att vår planerade aktivitet, KRABBFISKE, fick skjutas upp till eftermiddagen. Istället tog vi en sväng till ett lågprisvaruhus på Orust. Där inhandlade vi bl.a. håvar och sprayflaskor som sedan användes flitigt i vattenkrig mot killarna. På eftermiddagen var det så dags för första krabbfisket. Vi åkte till Kavlandabryggan. Snart var hinkarna välfyllda med krabbor och "magneter". Vi gjorde en del utflykter under veckan. En dag åkte de flesta in till Lysekil. En del strosade bara runt medan några åkte på sälsafari.
Onsdagen åkte hela gänget till Liseberg. Vilken dag och vilket härligt väder vi hade där! Där var inte så mycket folk utan stundtals kunde vi gå lite ihop, nästan hela gänget. Det är så häftigt när man känner att man kan skicka med sitt barn med någon annan vuxen som man egentligen inte känt mer än tre dygn i en åkattraktion utan att vara orolig. Man kommer varandra verkligen nära vid en sådan här vistelse! Det är väldigt betydelsefullt för oss som bor på olika håll i Sveriges avlånga land och som annars har väldigt svårt att kunna träffas. Det bästa med Liseberg tyckte våra tjejer på fem år var Kållerado, Kaninresan och Kaninhuset. Det var lyckliga men trötta hjältar som styrde kosan mot Buagården vid 22.30 på kvällen.
Resten av veckan tillbringades mest vid stranden med krabbfiske, sol och bad. Det blev också några kubb-matcher, killarna mot tjejerna, där killarna lyckades bäst. Fredagskvällen blev det grillning till middag. Då var "tanterna" i köket, som barnen sa också med. Vi grillade hamburgare och korv. Till efterrätt grillades det marshmallows. Men efter en stund experimenterades det även med grillade chips och ostbågar. När vi ätit klart fortsatte vi kvällen inomhus med disco. Det dansades Limbo och vi lekte "Hela havet stormar".
Lördagen, den sista dagen gjorde alla sina egna småutflykter på förmiddagen. På eftermiddagen var det dags för sista krabbfisket. Precis innan vi skulle gå började det regna. Det blev krabbfiske ändå. Så det var totalt genomblöta men ändå glada fiskare som kom tillbaka. Innan maten kom Mats, Monikas man, till samlingsrummet. Han hade med sig sitt dragspel och det blev allsång för både stora och små. Allt från Evert Taube och Astrid Lindgrens sånger till Mamma Mia stod på repertoaren. Kvällen tillbringades med spel av olika slag, bl.a. Uno, Skip-Bo, Couronne och Råttfällan. Det pusslades också en hel del!
Söndagen var det dags att åka hem. Efter att ha packat och städat var det dags att säga Hej Då till alla nya och gamla kompisar. Tack till alla "tanterna" som tog hand om oss så bra! Och ett stort TACK till Odd Fellow Kraniofaciala Stiftelsen som ger oss möjligheten att ses på det här underbara sättet. Det betyder mycket för oss!
Familjen Aronsson-Nyberg Agnes, Nellie, Eva och Magnus
av Bernadette Johansson
Sara och jag var med för första gången till Buagården. Det var en härlig vecka! Vi gjorde en massa kul, bland annat sjöng vi en hel del. Särskilt populära var sångerna ur Astrids Lindgrens filmerna som vi sjöng och dansade till. Nu kommer det en liten variant på Emils sång som minne av vecka 33.
Melodi: Snickarboa (sjungs av Emil i Lönneberga)
Till Buagården åker vi när det är sommartid
O Gudrun hälsa med en kram, du är välkommen hit
Buagården hoppfallera o Buagården hoppfallerej,
är bra att ha hoppfallera, för glada mej hoppfallerej
Till Göteborg sen åker vi o åker karusell
biljetten fick vi gratis då, det tyckte vi var snäll
Liseberget hoppfallera och Liseberget hoppfallerej
Är bra att ha hoppfallera, för snurriga mej hoppfallerej
När klockan ringer ä det mat, "Kom till ett dukat bord"
Det smakar bra o slinker ner fast inget vi har gjort
Toppenmat hoppfallera o efterrätt hoppfallerej
Är bra att ha hoppfallera, för bortskämda mej hoppfallerej
Tillsammans är vi glad o nöjd i detta fina hus
Vi skrattar, sjunger, hoppar runt och ramlar ner i grus
Skrubb på knä hoppfallera o plåster på hoppfallerej
Är bra att ha hoppfallera, för stackars mej hoppfallerej
Ja, sen gjorde vi ju en massa annat också, som att fiska krabbor och tittar på sälar, men det viktigaste var att träffas och prata och inser att man inte är ensam i universum.
Bernadette och Sara Johansson
av Fredrik Ljungdahl
Besöket på Bua-gården var ganska trevligt. Det var roligt att träffa andra personer, och det var ett bra ställe. När jag först kom dit insåg jag väldigt snart att jag inte skulle få någon möjlighet att surfa på nätet med mobilen (ingen täckning tillgänglig). Så jag fick helt enkelt hitta på andra saker, men det var minst lika trevligt.
När jag hjälpt mamma/pappa lite smått med att packa upp saker så gjorde jag en liten "inspektion" av platsen vi var på. Hittade ganska snart ett piano, vilket jag personligen tyckte var väldigt roligt, jag gillar att spela det. Ganska snart så skulle vi äta middag, och fick höra lite mer om platsen. När jag ätit färdigt gick jag ganska snart till pianot och började spela lite diverse.
Vi gjorde en hel del olika aktiviteter där, bland annat så spelade vi brännboll och fotboll. När vi inte gjorde olika aktiviteter så spelade jag ibland kort med ett gäng andra tonåringar, oftast vändtia. Jag spelade ibland kort med familjen, då körde vi oftast bluffstopp. På tisdagen åkte vi till Liseberg och åkte olika attraktioner där. Väldigt roligt, jag gillar nöjesfält. Lite synd dock med alla halvtimmesköer. Tisdagen blev en heldag på Liseberg, så när vi åkte hem och åt middag var det många som var trötta.
Andra aktiviteter vi gjorde inkluderar, som sagt, fotboll. Jag gillar egentligen inte fotboll men det var helt okej ändå. Vi promenerade till en brygga vid ett tillfälle. Jag tycker inte alls om promenader egentligen, men det gick väl för sig. Vi körde brännboll en gång. Det var roligt. Mitt lag förlorade, men jag tjurade inte för det (ingen dålig förlorare här inte). När vi inte gjorde olika aktiviteter så körde jag oftast piano eller spelade kort.
Några personer hade köpt några Call of Duty 4-spel, inför ett LAN vi hade de sista kvällarna. Förberedelserna innan det var ganska rejäla, många var tvungen att rensa sina hårddiskar, samt så var installationen ganska långsam. På min egen dator då jag skulle installera första gången dök en trevlig blåskärm upp (kommer vanligtvis då ett allvarligt fel uppstått på ens dator, men denna gång var det tillfälligt). Slutade med att jag lånade en annans dator, eftersom min dator hade ett för dåligt grafikkort för att köra spelet. LAN:et var roligt, även om jag personligen var nybörjare på spelet vilket resulterade i att jag kom överlägset sist under alla matcher.
På fredagen åkte jag och min familj till Småland för att träffa mormor och morfar, dvs, vi åkte tidigare än resten. Detta innebär att jag inte känner till vad som hände under de sista dagarna.
Som sagt, besöket på Bua-gården var väldigt trevligt, och jag skulle lätt kunna tänka mig att vara där igen.
Fredrik Ljungdahl
av Carin Nyborg
Vår vecka som vi fick glädjen och möjligheten att tillbringa på Buagården kommer vi att minnas med ett leende då den bjöd på trevliga människor och massor av roliga aktiviteter. Vi var dock trötta när vi åkte hem från Buagården, för att sova, var det som man minst av allt ville göra under den veckan. Buagården ligger fantastiskt vackert och bara att få vara på västkusten kändes speciellt då vi aldrig förr semestrat på den (fram)sidan av Sverige.
Förutom att tillbringa tid vid bryggan för att fiska krabbor och titta på maneter (som var mycket skrämmande) hann vi med både ett besök i Lysekil och där "Havets hus", samt en hel dag på Liseberg. Vi ägnade också en hel del tid till att aktivera oss i både kubb-spel, badminton och andra lite lugnare sällskapsspel.
När vi frågar vår flicka - 7 år - vad som var roligast under veckan svarar hon: cyklarna på Buagården, fiska krabbor och kompisarna. Att få leka med andra barn hela dagarna tyckte hon var toppen.
Vi gick nog upp en hel del i vikt under tiden...Det var otroligt god mat som det bjöds på under alla måltiderna. Även fast magen sa stopp så sa smaksinnet mera, så det slank nog ner en hel del mat som i vanliga fall skulle stannat i karotterna. Vi blev så väl omhändertagna av "tanterna" i köket, Gudrun, Monika och Marianne. De var så måna om oss och vi kände verkligen att vi hade det bra!
Sammanfattningsvis så var detta en vecka som vi gärna gör om! Att få bo tillsammans med andra familjer och göra saker tillsammans är ett mycket bra sätt att lära känna varandra. Man kommer varandra nära på ett sätt som annars tar rätt så lång tid. Det kändes sorgligt att åka därifrån och skiljas från de andra, men vi har ju minnena från en jätterolig vecka med oss.
Tack för att vi fick möjlighet att vara med en vecka!
Carin, Pierre och Lina Nyborg